img { max-width: 500px; width: expression(this.width > 500 ? 500: true); }

lördag 12 juni 2010

Etapp 9-10

Utbildningen i torsdags-fredags handlade om aktivt lyssnande och berättande. Det var då dags för den muntliga "redovisningen" av vår livslinje under varsin timme. Jag var tredje ut efter lunchen och såklart satt inte hjärtat där det skulle, utan hade bytt plats med hjärnan när jag satte mig i stolen. Trots denna förargliga omständighet gick det bra ändå. Jag kom igång med att berätta om hur jag generellt uppfattat mina föräldrar under uppväxten, sedan lite kort om deras respektive bakgrund och varför dom är som dom är. Allting har ju sin förklaring. Och så till "sist" föddes jag under dessa omständigheter. Jag berättade om de tidigaste barndomsåren som jag minns dem, vidare genom dagis och skolåren, och min totalt förvirrade och jobbiga tonårsperiod. Sedan lite om mitt vuxna liv. Till sist sitter man där i stolen längst fram och upptäcker att den här timmen gick ju väldigt fort.

Bilden visar en minibild av min mycket ambitiösa kartläggning av mitt liv i programmet Mindnode, ett verktyg för att dra trådar från en central ruta. Dessa trådar kan sedan förgrenas vidare och vidare i oändlighet.

Det är inte så ofta man får möjlighet att faktiskt berätta om sitt liv utan större avbrott för andra. Möjligtvis får ens partner och vänner detta i små doser. Att lyssna på varandra såhär i gruppen svetsar oss samman. Jag minns första dagen vi satt där, åtta kvinnor i olika stadier av livet och intrycket av de andra baserades på vad jag såg. Då var vi alla ganska blanka papper. Under de här månaderna har det trätt fram linjer och former på papperna efterhand som vi lärt känna varandra. Då kan jag likna etapp 9-10 vid att nu ser jag sju underverk till kvinnor, var och en målade i sina unika färger. Det är så enormt stort att få ta del av de andras liv och tårarna har gått både ebb och flod under de här två dagarna. Empatin och förståelsen flödar. Jag har också flera gånger sett hur ansiktet liksom förändras under tiden som de talar och efteråt anar man en mjukhet och utslätning, eller som att det tänts en frisk glöd. Det är magiskt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag skulle behöva prata med dig, kan du maila mig ditt nummer till smilla.sabina@gmail.com