I morgonsolens sken, en koltrasthona sitter på kanten av en stentallrik med vatten. Jag stannar och iakttar henne. Hon bryr sig inte nämnvärt om mig utan hoppar i och badar av hjärtats lust. Burrar upp sig, flaxar med vingarna, stänker in vatten under varje fjäder. Stannar upp, blinkar mot solen och jag ser hennes bröst hävas och sänkas som vore hon litet andfådd av ansträngningen. Hennes man pilar över gravstenarna i närheten i sökandet efter mat. Jag tänker att hon, de båda, tänker inte. De bara är. Här och nu. Tänker att människan begåvats med en hjärna vi lika gärna kan snubbla på som att briljera med om vi inte också begåvats med ödmjukhet.
-- Posted From Purpurs iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar