Eftersom jag träffar kunder hela dagarna på jobb så är jag ganska folkilsk när jag ska hem. Majoriteten av människor jag inte känner tycker jag illa om. I massor blir människor om möjligt ännu mera idioter. Nu är jag kall, hård, cynisk och mycket orättvis men så är det. Ikväll fick jag nästan krupp på tåget. Jag väljer självklart den tysta kupén för jag vill lösa mina sudoku och korsord ifred utan tonåringar som måste spela musik högt så alla hör, folk som vräker ut sina privatliv i hela vagnen via mobilen eller pretentiösa studenter som för en tyst maktkamp i sina intellektuella diskussioner om vem som slänger sig med mest vokabulär mest världsvant.
I tysta kupén brukar det vara tyst men ikväll var det inte nog med att tåget var 40 minuter sent i svinkalla Malmö. Nejdå. I tysta kupén sitter en mamma med tre barn. Inga problem till en början. Efter Lund börjar hon radera sms och för varje gång det händer så piper det till. Ingen reagerar. Jag sitter längst ifrån och killen som sitter bredvid hade somnat så jag ville inte väcka honom. Men om jag ville hacka sönder mobilen? Så in i. Sen blev det både stoj på ungarna utan tillsägelse och hon ringde även ett tidsfördrivarsamtal till sin man så vi alla fick veta exakt vad de skulle äta sen. Tack men nej tack. Väl i Helsingborg ska hon av och då säger en dam som sitter lika inträngd som jag till henne att det här är faktiskt en tyst kupé. Och vad säger fanskapet då då?
-Ja, jag veeeet! (hon vet? *mållös*) "Men det var så mycket folk i Köpenhamn när vi skulle på att det inte fanns plats att stå i de andra vagnarna."
Jahaaaa? Då upphör alla regler tydligen för att hon tvingats plats här? Hon vet inte vilken tur hon hade att jag inte satt i närheten för jag skulle först pekat väldigt menande på skylten med en hyschande gubbe och hade hon sagt den lama ursäkten till mig så hade hon fått den sågad genom båda öronen.
Människor alltså. Somliga är riktiga rikspuckon.
Så, nu har jag gnällt klart. Nu går vi vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar